För ett rättvisare och mer enat samhälle För ett mer demokratiskt Europa
Pensionerade och äldre män och kvinnor i FERPA är angelägna om att skapa ett mer demokratiskt och omsorgsfullt Europa som grundar sig på de värden som innefattas i Romavtalet, i vilket det finns en solidaritet mellan generationer, ett erkännande av grundläggande rättigheter, full sysselsättning, ett effektivt socialt skyddssystem för hälsa och pensioner grundat på solidaritet, samt ett socialt inbegripande för alla dess medborgare vilka kommer att uppgå till 450 miljoner när de tio nya länderna går med i unionen.
FERPA vill utveckla den europeiska sociala dialogen ytterligare genom att inleda förhandlingar om sociala frågor och pensioner mellan de europeiska institutionerna och ETUC och dess medlemsorganisationer.
Pensionärer och äldre inom FERPA önskar också få tillstånd en europeisk union som kan tala med en röst på världsnivå, och som är engagerad i och förstärker internationella institutioner och som strävar efter fred på jorden, mer sociala rättvisa och ett mer aktivt samarbete med fattigare länder.
Pensionärer och äldre inom FERPA vet fullt väl att lösningen av dispyter genom krig alltid har fått en tragisk siffra som varat i generationer; de är fast övertygade om att samhället eller demokrati inte kan utvecklas annat än i en fredlig miljö, och att fred endast kan uppnås genom social rättvisa, frihet och solidaritet. Det är på grundval av dessa delade värden som FERPA har utvecklat sina relationer och förslag för att arbeta tillsammans med pensionärers fackföreningar i Medelhavsområdet och på Balkan.
Pensionärer och äldre inom FERPA återbekräftar sitt aktiva stöd som fackliga medlemmar för den kamp som inlettts av europeiska fackföreningssyndikalen till gagn för Europas unga befolkning och aktiva arbetstagare.
Pensionärer och äldre inom FERPA önskar knyta starkare fackföringsband med unga människor och arbetstagare på basis av att samverkan mellan generationer är ett nyckelbehov för en effektiv fackförningsaktion.
Kvinnor och män i FERPA uppmanar den europeiska konventionen, nästa interregeringskonferens och de europeiska institutionerna att säkra att:
• EUs politiska roll stärks så att man kan tala med en röst för att se att de internationella institutionerna agerar i enlighet med EUs grundläggande värden för fred, respekt för grundläggande rättigheter och solidaritet;
• Gemensamma grundläggande rättigheter respekteras och förbättras genom att EU-stadgan om grundläggande rätttigheter införlivas i det konstitutionella avtalet som skall antas av interregeringskonferensen;
• De europeiska institutionerna görs mer demokratiska och effektiva;
• Social uteslutning och fattigdom, vilka påverkar miljoner europeiska medborgare, inklusive pensionärer och speciellt äldre kvinnor, tacklas mer effektivt genom att en minimiinkomst fastställs som kommer att göra det möjligt för dem att leva ett värdigt liv som är förenligt med mänsklig värdighet;
• Offentliga tjänster och tjänster av allmänt intresse skyddas och främjas. Pensionärer och äldre, precis som alla andra medborgare, måste åtnjuta kontinuitet, kvalitet och en garanti om tjänster speciellt i fråga om pensioner, hälsa, självständigt boende, energi, vatten, utbildning och transport. Dessa slags tjänster måste absolut förbli under ansvar för offentliga tjänster;
• Pensionerade personers rätt till ett aktivt deltagande garanteras genom erkännande av deras plats i europeiska policyskapande processer på alla nivåer.
Nyckeln till välmående för pensionärer och äldre är erkännandet av de grundläggande rättigheterna, inklusive rättten till att delta i samhället, rätten till hälsa, rätten till pension, rätten till en minimiinkomst för att klara sig undan fatttigdom liksom rätten till en offentlig vårdgaranti för personer som inte klarar sig själva.
Offentlig vård måste tillgodose nödvändiga hälso- och socialvårdstjänster och, där det är möjligt, ge prioritet till att hjälpa personer som inte klarar sig själva längre att bo kvar hemma, genom att erkänna värdet på det arbete och den kunskap som yrkeskunniga i sektorn har och genom att tillgodose stöd för deras band till familjer och samhället på alla tänkbara sätt.
1. Pensionärers rätt att delta i beslutsfattande förfaranden
ERKÄNNA PENSIONERADE ARBETSTAGARES ROLL I FACKFÖRENINGSORGANISATIONEN
Stärka de fackliga banden mellan aktiva och pensionerade arbetstagare för att upprätthålla och förbättra sociala och sysselsättningsrättigheter och ta upp det som är absolut nödvändigt för fackliga länkar och solidaritet.
Fackföreningarna måste säkerställa en kontinuitet i medlemskapet och ett aktivt deltagande i övergången från ett arbetsliv till pension.
De har ett ansvar att utveckla lämpliga sätt och medel att utveckla specifika aktiviteter till gagn för personer som gått i pension och att arbeta för att uppnå en gemensam grund för kraven och ståndpunkterna från aktiva och pensionerade arbetstagare.
Eftersom åldringsprocessen påverkar både aktiva och pensionerade arbetstagare på samma sätt, så måste arbetstagarnas förbund och pensionärernas fackföreningar säkra att de beslut som fattades vid FNs 2:a Världsförsamling om åldrande och UNECEs interministeriella konferens i Berlin tas hänsyn till.
Pensionerade aktivister kan säkra ansvar i fackförningsaktiviteter och spela en fullvärdig roll i sina politiska organ.
FERPA, tillsammans med ETUC, måste bidra till att inrätta pensionärers fackföreningar i varje land där de inte existerar, där varje land utformar sin egen författning i enlighet med dess individuella identitet och organisatoriska former.
Dessa åtgärder måste leda till att FERPA tilldelas erkännande som en europeisk industriell federation som är medlem i Europeiska fackföreningssyndikalen.
ERKÄNNA OCH FRÄMJA PENSIONÄRERS OCH ÄLDRES PLATS
I samhället
Det finns 60 miljoner pensionärer och äldre i Europeiska unionen, en befolkningsgrupp som växer fort till följd av efter-krigs-generationen, ökande levnadsålder och massiva omstruktureringar bland företag som skickar hundratusentals arbetstagare över Europa i förtidspension.
Pensionärer och äldre är en mycket blandad befolkningsgrupp med ett otroligt brett spektrum av arbete och personliga bakgrunder, vilka utformar naturen för och innehållet i deras sociala roller.
Detta levnadsstadium där individen som regel är fri från alla arbetsförpliktelser, erbjuder nya möjligheter att bli delaktig i det samhälleliga och medborgerliga livet, delta i rekreationer, kultur, sport och så vidare. Pensionärerna måste vara fullt involverade i detta nya liv som är mer än endast beroende av välfärd. Det är detta tillvägagångssätt som FERPA strävar efter att få till stånd.
ETUC och dess medlemsförbund måste gynna detta tillvägagångssätt samtidigt som det erkänner och främjar en aktiv roll för pensionerade arbetstagare i att etablera facklig politik på alla nivåer.
Erkännande av pensionärers plats i samhället innefattar även inrättandet av konsultativa organ genom vilka frågor som berör dem mer specifikt skall föras fram i en strävan efter att uppnå solidaritet mellan generationerna, där deras åsikter tas hänsyn till.
Det är tydligt att detta tar upp frågorna om den representativa kapaciteten och aktiviteten för frivilliga och andra organisationer.
Det finns två typer av sådana organisationer:
1) de som befrämjar pensionärers och äldres liv,
2) de som aktivt ger hjälp till pensionärer och äldre (vård, hemhjälp, etc.).
Rådfrågningar kan göras i förhållande till aktivitetsområde och gemensamt genom att åberopa överlappningsområden mellan de olika aktiviteterna.
Rådgivningsorgan, som måste respektera varje frivillig eller annan organisations autonomi, måste täcka alla nivåer av gemensamma områden, begränsade geografiska områden, regioner, stater och den europeiska nivån.
Deltagande av pensionerade arbetstagare i beslutsskapande förfaranden måste äga rum först och främst mellan de pensionärsorganisationer som inrättats av fackföreningsförbund och regeringar, hellre än civilsamhällets organisationer.
Att inrätta rådgivningsorgan för pensionärer måste utgöra ett tillägg till den roll som fackföreningarna spelar i sociala konsultationer.
Förbindelsekommittén på EU-nivå tog lång tid på sig innan den tog upp detta. Europeiska kommissionens inrätttande av “AGE”, en blandning av frivilligorganisationer vars enda kriterier för representativitet är att den accepterar AGEs stadgor, svarar inte på något sätt mot behovet av en oberoende röst för pensionärer och äldre personer genom representativa organisationer som FERPA.
En europeisk organisation som sammanlänkar representativa organisationer för att diskutera pensionärers och äldres viljor i Europa idag är ett överhängande behov. FERPA måste tillsammans med Europeiska fackföreningsförbundet jobba för detta i samförstånd med frivilliga organisationer som är oberoende representativa.
Alla FERPAs medlemsorganisationer måste uppmana sina regeringar att inrätta ett sådan rådgivningsorgan bestående av pensionärer och äldre.
2. Rätten till hälsa
ALLMÄNNA FRÅGOR
Personers hälsa är resultatet av en dynamisk samverkan mellan deras individuella delar av genpolen och de levnads- och arbetsvillkor som formar alla våra individuella levnadshistorier, samt utvecklingen av kollektiva, sociala skyddssystem.
Att förbättra folkhälsan innebär att agera för att ändra kvaliteten på arbetsvillkoren och arbetsorganisationen, samhällets sociala förhållanden, kollektiva sociala skyddsrättigheter och uppmuntrande förbättringar av alla våra uppträdanden och livsstilar.
Hur effektiv den offentliga hälsopolitiken är kommer att bero på hur stort fokus som riktas på hälsa som en riktlinje för policyn över alla sektorer: utbildning, praktik, ekonomi, stadsplanering, miljö, transport, tillgång till hälsovård, samhällsliv, hygien, konsumtion.
En sjunkande barnadödlighet och ökad livslängd för vuxna formas i stor utsträckning av kultur, samhällskunskap, och kvaliteten på människors boende och arbetsdispositioner.
HÄLSA OCH VÅRDSYSTEM
Goda kvalitetsfyllda hälsovårdssystem kan göra att antalet dödsfall föranledda av akuta sjukdomar kan minskas och hålla de flesta patienterna vid liv, även om det inte alltid är möjligt att helt bota sjukdomen.
Mer utvecklade länder med goda sociala välfärdsbestämmelser har ett högt antal kroniska och reumatiska sjukdomar. Dessa drabbar inte enbart, men framför allt, äldre personer. Ökad livslängd innebär att dessa sjukdomar komm- mer att vara längre, och i det långa loppet drabba allt fler människor. Deras familjer kommer att få ta konsekvenserna av detta, speciellt i länder vars offentliga hälsovårdssystem inte har anammat denna nya verklighet. Dessa förändringar kräver en radikal framgång och en översyn av de nationella, offentliga hälsosystemen för att bevara deras förmåga att främja hälsa, säkerställa tillhandahållandet av effektiv, grundläggande vård och införandet av integrerade, sociala tjänster och hälsovårdstjänster i hemmet där hänsyn tas till behovet av att tillhandahålla anpassad vård i hemmet.
Budgetar och resurser kommer att vara nödvändiga för att dessa mål skall kunna uppnås.
VÄLMÅENDE ÄR INTE EN FRÅGA OM BEKVÄMLIGHET
Europeiska unionen står inför ett avgörande ögonblick när det gäller europeiska medborgarrättigheter genom arbetet med det europeiska fördraget, som är ansvarigt för att avfatta det konstitutionella avtalet och för att inkorporera detta i Stadgan om de grundläggande rättigheterna för EU-medborgare, vilken antogs i Nice i december 2000.
Samtidigt konfronteras EU med attacker från otyglade, fria marknadsstyrkor vilka strävar efter att privatisera hälsovårdssystemen och som redan har gjort intrång på vissa offentliga hälsovårdssystem.
Låt oss undanröja alla missförstånd: välmående är inte en fråga om bekvämlighet och hälsa kan inte ses som en “verksamhet”. Folkhälsa är först och främst en fråga om offentligt intresse och får inte lämnas till fri konkurrens eller till marknaden.
ATT GARANTERA EN HÖG NIVÅ PÅ HÄLSOVÅRDEN
Alla EU-länder har i stort sett förpliktat sig att garantera hälsovård. Stora offentliga resurser har satsats härpå tillsammans med omfattande privata resurser. Det finns betydande klyftor i fördelningen av andelen BNP som spenderas på hälsa.
Att införa en verklig gemensam europeisk offentlig hälsopolitik innebär att fastställa “en hög nivå på hälsovård”.
EU måste säkra att alla europeiska medborgare får en fullskalig tillgång till hälsa i den utsträckning som dess krafter tillåter.
Denna “gemensamma kärna” av garanterade tjänster som kan komma att efterfrågas i alla EU-länder, kommer att främja en gradvis utjämning uppåt, där beloppet för offentliga utgifter utgör ett riktmärkte för befolkningens hälsotillstånd och fördelningen mellan de olika funktioner som genomförts av de europeiska länder som har de mest effektiva offentliga hälsovårdssystemen och som strävar efter att få till stånd ett bättre förhållande mellan kostnaderna och tjänsterna.
Med anledning härav är det värt att upprepa att universella, solidaritetsbaserade, offentliga hälsovårdssystem ger och kommer att fortsätta ge de mest effektiva, minst kostsamma tjänsterna.
PRIORITETSPROJEKT FÖR FOLKHÄLSA
Europeiska unionen måste inrätta gemensamma målsättningar och fastställa prioritetsprojekt för att ta upp frågor som identifierats av Amsterdamfördraget. Dessa prioritetsprojekt skall i synnerhet hänvisa till att främja folkhälsan genom att minska de risker som är associerade med levnadsförhållanden, förbättrad hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, och förebyggande åtgärder mot infektionssjukdomar, inklusive AIDS, med en speciell fokus på vissa nya kandidatländer vilka fortfarande är drabbade av sjukdomar som sedan länge är utrotade i Europeiska unionen.
Så väl som att ta itu med sjukdomar som förknippas med fattigdom och dåliga levnads- och arbetsvillkor, skall EU fokusera sin prioritet på projekt som tar upp de främsta motgångarna i vårt samhälle, såsom cancer, arbetsrelaterade sjukdomar och arbetsolyckor, psykologiska rubbningar, fetma, diabetes, vägolyckor och andra sjukdomar – medan även framgången och resultaten av gemensamma åtgärder på europeisk nivå övervakas för att uppnå de mål som avtalet fastställt. Strukturella hälsoindikatorer skall utvecklas av Europeiska unionen och tas hänsyn till av medlemsstaterna.
VÅRA KRAV
• EUs policyn på alla områden skall uppskattas för den inverkan som de har på folkhälsan, speciellt där finansiellt stöd från Europeiska unionen erhålls, grundat på en rad strukturella indikatorer som skulle komma att antas av Europeiska rådet med godkännande från medlemsländerna;
• 50% av varje lands utgifter för folkhälsa bör gå till förebyggande vård, förstklassig vård, integrerad hälso- och socialvård, vård i hemmet för personer som inte klarar sig själva;
• Stadgan om grundläggande rättigheter måste skrivas in i Europeiska unionens konstitutionella avtal och rätten till hälsa måste återbekräftas som en väsentlig rättighet av individen och som en viktig angelägenhet för samhället. Författningen måste också kraftigt bidra till att stärka principen om social solidaritet, inklusive mellan friska och ickefriska, unga och gamla, rika och fattiga. Den solidariteten understöder många nationella lagar och måste tas upp som ett gemensamt, väsentligt byggnadsblock för EU;
• Europeiska unionen måste lägga sig vinn om att säkra “höga nivåer av förebyggande tjänster” och garantera fria mediciner, hälsovård, rehabilitering, sjukhusvård och vård i hemmet;
• EUs prioritetsprojekt måste ta hänsyn ta en åldrande befolkning, men också genomföra specifika åtgärder som strävar efter att förebygga muskelsjukdomar och oförmögenhet att klara sig själv. FERPA efterfrågar också: bättre kvalitetskontroll på mediciner, informationskampanjer om bättre användning av mediciner och mot marknadsföring av mediciner och de skandaler som har drabbat en rad europeiska länder; förebyggande kampanjer mot sjukdomar som är mer utbredda bland specifika åldersgrupper;
• Med hänsyn till de rövarpriser som läkemedelsindustrin tar för läkemedel och den övermåttliga lönsamhet som det medför, uppmanar FERPA till att uppmuntra äkemedelsforskning, kontrollerade läkemedelspriser, och en mer vittomfattande tillgång på generiska läkemedel.
3. Rätten till ålderspension
BASLINJE
Pensionssystemen i Europa är omfattande och av olika slag.
1998 gjordes nästan 90% av pensionsutbetalningarna, i ett Europa bestående av 15 medlemsländer, utifrån fördelningssystemet.
Det finns tre olika system:
i huvudsak genom fördelningspensionssystemet
genom både fördelningssystemet och det fonderade systemet
dominerat av pensionsfonderna.
Systemen finansieras genom avgifter och/eller skatter.
Samtidigt som den genomsnittliga pensionsåldern i EU-länderna har stigit, har arbetsstyrkans deltagandeantal sjunkit.
I praktiken tvingas många anställda bort från arbetsmarknaden långt innan de når pensionsåldern.
10 NYA LÄNDER ÄR KLARA FÖR ATT GÅ MED I EUROPEISKA UNIONEN 2004
I dessa länder i Central och Östeuropa, har staten varit den huvudsakliga pensionsutbetalaren.
Pensionerna grundades på fördelningssystem.
Det är en period som är präglad av fallande nivåer av kollektivt, socialt skydd, hög arbetslöshet, där många företag som kämpade för sin överlevnad.
Sedan 1990 har dessa 10 länder gått igenom stora pensionsreformer som kan delas in i två huvudkategorier:
De som avser att ändra befintliga offentliga system (öka pensionsåldern, begränsa antalet ersättningar, etc.)
De som strävar efter att skapa nya privata system (offentliga system + kommersiella individuella sparkonton).
ETT DOMEDAGSSCENARIO TAR FORM!
I Europa idag beskrivs utsikterna för finansieringen av pensionerna ofta i apokalyptiska termer.
Ett påstående är att en ökad livslängd till slut kommer att ifrågasätta befintliga systems livskraft, eller till och med tvinga de pensioner som grundar sig på fördelningssystemet till att falla samman.
Det kan inte råda någon tvekan om den inverkan som ökad livslängd kommer att ha på finansieringen av såväl fördelningspensionssystemet som det fonderade pensionssystemet.
Men, även om det är viktigt, så är det inte enbart någon accepterbar grund för en pensionsreform. Andra saker måste tas med i beräkningen:
. historien och överföringen av socialskyddet;
. mål för social- och sysselsättningspolitik,
. ändrade arbetsmönster,
. förbättrad produktivitet (nya tekniker,...),
. familjemönster.
Ökad livslängd är också en av fördelarna med socialt vinnande och utvecklingen av ett kollektivt socialt skydd. Det är till fördel för ekonomin eftersom äldre personer är konsumenter som har specifika behov och allt detta bidrar till att skapa en ekonomisk aktivitet och som en följd därav, jobb.
Slutligen så är det viktigt att slå fast att pensioner också är en politisk fråga – nämligen spridningen av den välfärd som åstadkommits. Det är också ett samhällsval: vilken vikt önskar vi lägga på solidariteten?
STRATEGIER SOM EUROPEISKA LÄNDER FÖLJER
EU-ländernas regeringar utför sina pensionsreformer under närhetsprincipen.
Fem strategier kan identifieras:
. Öka bidragsnivåerna,
. öka pensionsåldern,
. skära ner på pensionsutbetalningarna,
. introducera finansierade tilläggssystem,
. förbetala offentliga pensioner genom ett reservsystem.
Det finns specifika svårigheter och risker med alla dessa strategier.
Vissa länder följer fler än en av dessa strategier, men arbetstagare och pensionärer opponerar sig mot att deras befintliga och framtida tillhandahållande av pension och köpkraft håller på att inskränkas.
EUROPA IDAG
Pensionsreformen är ett nationellt ansvar, men Europa börjar träda in i allt större utsträckning.
I juni 2000 betonade Europeiska rådet behovet att “ge speciell uppmärksamhet åt pensionssystemens hållbarhet”.
I oktober 2000 rekommenderade kommissionen att tidig pension skulle begränsas och att den kvalificerade åldern för full pension skulle höjas.
Den rekommenderade tillförlit till “privat, finansierad utbetalning ... för att lätta på den börda som vilar på offentliga finanser “.
En rapport som publicerades i november 2000 rekommenderade att den ökande livslängden skulle delas mellan ett längre aktivt liv och ett längre liv som pensionär.
I juni 2001 uppmanade rådet till att öka sysselsättningsnivån bland äldre.
I mars 2002 betonade rådet “behovet av att uppmuntra äldre arbetstagare att förbli aktiva på frivillig basis som ett svar på den utmaning som åldrandet innebar”.
Allt detta pekar på en risk för att de europeiska institutionerna kan komma att försöka tvinga igenom en fri marknadspolitik för pensioner, eller att regeringarna använder Europa för att följa en nationell, fri pensionspolitik på grundval av att skära ner i offentliga utgifter för att svara mot de kriterier för överensstämmande som definieras i avtalen.
SLUTSATS
Generellt talat så innebär kriterierna för pensionsberäkningarna att satserna för inkomstersättningen (intäkter/penfsion) ständigt försämras.
Dagens pensionärer förlorar köpkraft, och framtida pensionärer har ingen garanti för hur stor pension de kommer att erhålla.
Vissa av dessa utbetalningar lyfter fram en solidaritet mellan generationerna och leder gradvis till att finansieringen av pensionerna individualiseras.
Det är en trend som skulle kunna föranleda att pensionärerna hamnar i fattigdom och får en marginell plats i samhället.
VÅRA KRAV
FERPA ansluter sig till Europeiska fackföreningssyndikalens krav
• System grundade på solidaritet mellan generationer måste stärkas och garanteras.
• En säker, garanterad inkomst som ersättning för det som intjänats under arbetslivet.
• Tidig eller etappvis pension relaterad till:
. arbetsförhållanden
. tröttsamt och kraftfullt arbete,
. speciella omständigheter (friställanden, etc.)
Principen om jämställdhet mellan män och kvinnor, och de minskade löneklyftorna och således av pensionsskillnaderna.
Där det finns tilläggspensionssystem, måste mätningar göras för att garantera att de som betalat in till dessa också får ta del av dem: fackföreningarna måste åta sig att inrätta och kontrollera förvaltningen härav liksom valet av system som skall tillämpas.
Andra intäktsströmmar än endast intäktsrelaterade bidrag: reform av något slag kan inte frånse den spridning av välstånd som erhållits.
FERPA betonar att pensionsfonder inte kan vara ett svar på den generellt ökande livslängden.
FERPA kräver:
• Hållbara, men också starkare och förbättrade offentliga pensionssystem grundade på solidaritet mellan generationer, och som är konsoliderade genom att de i synnerhet finansierats genom fördelningsystemet.
• Varje pensionär måste personligen åtnjuta individuella rättigheter från en tillräckligt hög nivå för att kunna leva ett oberoende liv.
• En minimipension för pensionerade arbetstagare som motsvarar minimilönen eller motsvarande 50% av BNP per capita.
• Minimiresurser för äldre som motsvarar 40% av BNP per capita.
• Fastställandet av garanterade nivåer för inkomstersättningar för arbetstagare när de går i pension.
• Arbetsmarknadsparterna skall vara engagerade på alla nivåer och i alla förhandlingsstadier rörande pensioner och säkra att reformerna följer samma riktning, i linje med principerna för solidaritet, försäkring och rättvisa.
4. Rätten till en minimiinkomst som är tillräcklig för att säkerställa att äldre får ett värdigt liv som är förenligt med mänsklig värdighet
EU måste vidta hårdare, mer effektiva åtgärder mot uteslutning och fattigdom. Många medlemsstater i EU har nyligen introducerat minimiinkomstgarantier för äldre. Men unionen har ännu inte något effektivt system för att utplåna fattigdom, och förbättringar till det nuvarande systemet måste inkludera att insamla korrekt ålders- och könsspecifik statistik som bättre återspeglar enpersonshushåll.
FERPAs medlemsorganisationers första-hands-erfarenheter markerar Europeiska kommissionens efterforskning: fatttigdom är speciellt förekommande bland äldre pensionärer, speciellt pensionärer över 75, och framför allt kvinnor, av vilka de flesta saknade sysselsättnings- eller karriärmöjligheter och således var oförmögna att betala sociala avgifter innan de gick i pension.
FERPA kräver igen att de europeiska institutionerna tar nya krafttag mot fattigdom och social uteslutning i alla dess former. Det kommer att innebära att Nicefördraget om rätten till att säkra att alla medborgare åtnjuter social och ekonomisk framgång i unionen förstärks och förbättras.
VÅRA EKONOMISKA KRAV
Fastställa en miniminivå för äldre personers tillgångar motsvarande 40% av BNP per capita.
5. Rätten till offentlig vårdgaranti för personer som inte klarar sig själva
Till följd av diskussioner som fördes i Europarådet under 1997, föreslogs följande definition på beroende av andra:
“beroende är ett tillstånd där personer på grund av brist på eller förlust av fysisk, psykologisk eller intellektuell autonomi, kräver uppenbar assistans eller hjälp med att utföra sina dagliga aktiviteter”.
Vad denna definition tydligt framhäver, är att beroende inte är en sjukdom och att det behövs en förändring i den sociala och kulturella uppfattningen om förlusten på autono mi, vilket måste erkännas som ett naturligt faktum i livet.
Men varken på världsnivå eller på europeisk nivå finns det någon konsensus i fråga om definitionen på beroende.
I vissa europeiska länder ses det som en sjukdom och en följd av ohälsosamma levnads- och arbetsförhållanden under arbetslivet.
Antalet personer som inte klarar sig själva i Europa får inte under några omständigheter underskattas: de uppgår till ca. 9 miljoner, dvs 3% av den europeiska befolkningen och ca. 8% av dem över 60.
Denna andel kommer att fortsätta öka, då en åldrande befolkning kommer att medföra ett större antal personer som blir beroende av andra.
Hälsoexperter som har tittat på frågan har begärt en vittomfattande debatt och ett speciellt fokus på personer som är beroende av andra för att leva.
Samhället har i allmänhet fortfarande inte insett det faktum att det är en ytterligare rättighet för medborgare att de får erkännande för sin beroendesituation.
Som en följd härav har Europeiska kommissionenfinansierat en studie för att inrätta ett “samordnat system” för att ta upp de behov som beroende personer kan ha.
I nuläget har varje land sin egen definition på beroende med hjälp av vissa parametrar genom vilka de bestämmmer graden av beroende som kan berättiga en person till mer eller mindre specifika typer av personlig hjälp eller bidrag.
Vissa länder har gjort betydande framsteg när det gäller att hitta lösningar som skall utgöra ett svar på de behov som pensionärer och äldre personer som förlorar förmågan att ta hand om sig själva kan ha.
Sverige, Tyskland och Nederländerna har gjort omfattande efterforskningar och har redan lagt fram förslag till lösningar.
Andra länder, som Frankrike, Storbritannien och Italien är på väg mot vissa på förväg fastställda mål, men dessa löser inte de frågor som uppstår under de olika beroendestadierna.
Slutligen så inser Spanien, Portugal och Grekland att en vittomspännande debatt behövs i frågan, men eftersom de inte vidtagit någon åtgärd så betyder det att frågan om beroende av andra personer lämnas i händerna på den privata sektorn.
Vi anser att EU måste ta upp frågan om personer som inte klarar sig själva som en prioritetsfråga. Skydd från beroende av andra personer måste erkännas som en universell rättighet för var och en, vilket är garanterat och reglerat genom lag och kan tillgås av alla utan någon kostnad.
KRAV
Följande punkter måste tas upp med prioritet:
a) Rätten till en social säkerhetsgaranti mot beroende för alla medborgare;
b) Genomförandet av en fördjupad studie på olika nivåer om beroende, som görs på europeiska skala;
c) Eftersom en stor andel av beroende, äldre personer blir omhändertagna av familjemedlemmar, så måste det OFFENTLIGT finansierade tillhandahållandet av vård av personer som inte klarar sig själva utökas så att familjevård är ett fritt valalternativ och inte en fråga om tvång där inga andra former av lösning tillämpas. Och offentlig hjälp måste tillgodoses för att främja ekonomiska, lagstiftande och utbildningsaspekter för familjevårdare. Behovet av servicehem och tillhandahållande av vård måste också bemötas.
d) Ett samordnat nätverk av tjänster måste inrättas, som verkligen tar upp beroende personers behov. Tillhandahållandet av vård måste beslutas genom individuella uppskattningar.
e) Behovet av skydd av lagen och lagstiftning på europeisk och individuell landsnivå. Det innebär att främja en rätttskultur bland alla lagstiftare i alla länder (i sig självt en kulturell utmaning) som välkomnar det faktum att äldre personer, och speciellt äldre som behöver vård, har behov som ännu inte återspeglas i de specifika lagarna i vissa länder.
6. Livslångt lärande
Lissabonstrategin, vilken antogs av Europarådet, strävar efter att göra Europeiska unionen till den region i världen som samtidigt är det område som är det mest utvecklade och som har störst social sammanhållning.
Den snabba hastighet med vilken den nya tekniken utvecklas på alla områden i det produktiva livet och i samhälllslivet utgör en nyckel till den radikala förändring med vilken unionen kommer att vara upptagen fram till och med 2010. Samordnade och integrerade politiker kommer att behövas för att Lissabonstrategin skall bli en framgång, inklusive en åtgärd inriktad på livslång yrkesutbildning. FERPAs är av den uppfattningen att livslångt lärande inte kan upphöra den dagen man går i pension om det skall vara möjligt att undvika att den teknologiska revolutionen skapar nya former av social uteslutning, inklusive bland pensionärer och äldre personer.
VÅRA KRAV
FERPA upprepar sitt krav om att nya fortbildnings- och utbildningsmöjligheter skall göras tillgängliga för pensionärer, speciellt som den ökande livslängden betyder att personer som går i pension behöver fortsätta sitt lärande för att kunna fortsätta utöva sitt fulla och rätta medborgarskap.
EU måste stödja specifika åtgärder för användningen av nya tekniker, datorer och annan elektronisk utrustning, vilka i allt större utsträckning är en del av det vardagliga livet, för att hämma den teknologiska analfabetism som kan leda till social uteslutning.
RSS 2.0